The Grand Weaving Opera

vavopera_620
A new opera about female textile workers conditions today and a hundred years ago. The contemporary character lived through the Rana Plaza disaster in Dhaka 2013, the past character had to make a choice between handicraft and love.

Swedish newspaper DN writes: When the names of all the dead are projected on stage accompanied by a a remarkably beautiful and repetitive violin theme “The Grand Weaving Opera” approaches the strange suggestion found in Philip Glass epochal “Einstein on the Beach”. A minimalism that Stefan Klaverdal uses in his own voice. It translates the strength and beauty of the lion patterned fabric which is one of the show’s supporting metaphors to a hypnotic shimmering weave of voices.

Aftonbladet writes: The absolutely strongest moment is when the terrible disaster is portrayed with no voices and in the dark. While the names of all the victims slowly cranked up in a background projection, a single violin plays alone in the dark a variant of the old La Folia melody.

En nyskriven opera om kvinnliga textilarbetares villkor idag och för hundra år sedan. Den nutida karaktären upplevde fabriksraset i Rana Plaza, den dåtida valde hantverket framför kärleken.

DN skriver: När namnen på alla de döda projiceras på scenen till ett synnerligen vackert och repetitivt tema med en fiolstämma i spetsen närmar sig också ”Den stora vävoperan” den sällsamma suggestion som finns i Philip Glass epokgörande ”Einstein on the beach”. Ett bruk av minimalism som Stefan Klaverdal ger en ton som är helt hans egen. Och som översätter det lejonmönstrade tyg som är en av föreställningens bärande metaforer styrka och skönhet till en hypnotiskt skimrande klangväv.

Aftonbladet skriver: Absolut starkaste momentet blir själva den fruktansvärda ­katastrofen som gestaltas under sångtystnad och i sceniskt mörker. Medan namnen på alla offer långsamt vevas fram i en bakgrundsprojektion, spelar violinen ensam i mörkret en variant av den gamla La ­Folia-melodin.

Samtliga Medverkande:

Musik: Stefan Klaverdal
Libretto: Lisa Hansson
Regi: Helena Röhr
Producent: Linda Isaksson
Scenografi/rum: Josefin Askfeldt
Scenografi/projektioner: Thomas Romlöv
Ljus: Ludvig Uppman
Kostym: Åsa Gjerstad
Dramaturger: Jonas Bernander och Helena Röhr
Tack till Hanna Hansson!
Sångare:
Hanna – Agnes Wästfelt
Shapla – Anna Forsebo
Tiden – Lisa Hansson
Musiker:
Frieda Mossop – fiol
Nora Hedberg – Gitarr
Miriam Klein-Strandberg – Harpa
Andreas Vettefors – Slagverk
Stefan Klaverdal – musikalisk ledning och elektronik

.